Utseendem’e4ssigt har den h’e4r marsveckan legat i en svacka. Som om det inte r’e4ckte med att fris’f6ren p’e5 tisdagen klippte av* det mesta av mitt h’e5rsvall och f’f6rvandlade mej till Jonathan Lejonhj’e4rta**. Nej, under hela fredagsfrukosten p’e5 Fazer k’e4nde jag mej som en sliten poligumma. Mitt chica s’e4llskap anl’e4nde n’e4mligen kl’e4dd i en svart kombination av Acne och Prada, h’f6ga klackar och s’e5nt d’e4r glansigt, tungt h’e5r som snyggt nuddar vi axlarna. Jag hade vitsmutsiga Reeboksneakers, huppare*** och annat tjafs som man egentligen inte f’e5r kl’e4 sig i efter att ha fyllt 21 och k’e4nde mej mest liten och smutsig. En riktig slusk. Ibland ‘e4r det sv’e5rt att vara jag. Inte ofta, men ibland. *trots v’e4ldigt klara instruktioner om att jag vill l’e5ta det v’e4xa ut och bli l’e4nge.**n’e4r jag kom hem ig’e5r kv’e4ll testade jag att f’f6na in topparna och likheten var sl’e5ende. F’f6rest’e4ll er Jonathans m’f6rka och onda tvillingbror.***munktr’f6ja f’f6r er rikssvenskar. Read more
