Om bara två månader blir det maj och månaden då min roman Vackra människor kommer ut. Det har nästan hela tiden varit fruktansvärt roligt att skriva den (helt annorlunda än min första bok Livet & barnet som verkligen var en pärs. Gud vad jag var trött på mig själv efter det). Men alltså fiktion, jag gillar att hitta på intriger och karaktärsdrag och betrakta min egen omgivning och plocka ut bitar jag kan använda i historien. Jag har kanske bloggat om det förut, och åtminstone pratat om det i podden, men en gästföreläsare sa att han alltid läser sina böcker högt för sig själv. På så sätt hör han om dialogerna är naturliga och att det finns flyt i texten. Magnus var vänlig nog att erbjuda sig att läsa högt Vackra människor innan den går i tryck. Problemet med det är bara att Maggan efter många år som radiopratare är skitbra på att få medioker text att låta ganska hyfsad. Fast det är kanske bra eftersom det är så himla känsligt att ge ut en bok en själv skrivit. Jag känner redan nu hur jag håller fram mitt nakna bultande hjärta för recensenter och bokbloggare att slita i tusen bitar. För att inte tala om alla andra som kommer fram och förklarar att boken var helt okej, och att de själva funderar på att ge ut en bok, men att de inte hinner. Och en vill skrika: INGEN HAR EGENTLIGEN TID ATT SKRIVA EN BOK MELLAN JOBB, FAMILJ, NETFLIX, STUDIER, GYM OCH INTERNET. Men istället svarar en: “Gud vad roligt! Det ska du absolut göra så fort du hinner!” Read more
