I senaste podden diskuterar vi det jämställda samhället och fokus på kvinnans kropp. Jag pratar om att det nordiska samhället har kommit väldigt långt i ekonomisk och politisk jämställdhet, men att kvinnans kropp ännu är ett objekt som ska behaga andra. Själv är jag obehagligt medveten om att jag också är ett offer för patriarkatets skönhetsideal. Jag rakar ben, smörjer kropp och sminkar mig. Förutom igår när vi skulle fira bröllopsdag på restaurang och Magnus insåg att han tappat bort sin badväska, med allt mitt smink, ny baddräkt, parfym etc, nånstans på vägen mellan Yasuragi och Valhallavägen*. Efter nio år av äktenskap säger Magnus att han inte ser så stor skillnad på mig med eller utan smink, eller att han tycker jag är lika snygg utan smink om man ska vara noga med citaten, men jag är så pass inskolad i patriarkaliska värderingar att jag känner mig lite naken utan mascara på restaurang. Antar att det bara handlar om att vänja sig, men jag tror att det skulle vara svårt för mig att inte alls anstränga mig för att vara fin. Så grundlurad är jag. I dagens DN skriver Sara Martinsson träffsäkert om skönhetsmaten och pressen på kvinnors utseende. “Nu när kvinnor erövrat så väl ekonomiska som politiska medel har våra kroppar blivit den sista utposten. Den som har en läggning åt det syrligare hållet skulle säga att där går en rak linje från beauty food till bantningspiller till abortmotstånd.” *Magnus tog färjan tillbaka till Hasseludden och hittade väskan. Visserligen dyngsur av nattens regn, men ändå! Read more
