På Yle, alltså public service-bolaget i Finland, skriver kulturjournalisten Jussi Mankkinen om hur västerländska feminister fokuserar på fel saker. Mankkinen tar Feimistiskt Initiativ i Sverige som exempel och räknar upp olika situationer med anknytning till invandrarkvinnor där FI inte, enligt honom, varit tillräckligt aktivt. Sedan flyttar han fokus till Finland och menar att samma sorts osolidariska feminism lever och mår bra här. Västerländska feminister är bara intresserade av att göra sina redan jämställda liv ännu bättre. (Bortskämda subbor). Mankkinen gör några klara sakfel. Feminsimen är solidarisk. Redan i FI:s partiprogram står det om hur partiet jobbar för att utmana etniskt baserade privilegier om sambandet mellan rasism och könsstrukturer. I Finland jobbar Kvinnoförbundet Unionen mot både rasism och antifeminism. Gemensamt för de flesta feministiska grupperingar är att vara inkluderande. Jag blir så trött att jag vill hoppa ut genom fönstret, diskussionen om jämställdhet kan inte enbart handla om vad kvinnor måste bli bättre på och förändra, medan alla andra sitter och pekar “riktiga problem“. Men det grundläggande problemet är att Mankkinen gör det som många andra riktigt sköna snubbar gjort före honom, nämligen glider in, utan minsta självdistans, för att informera kvinnor om vad de egentligen borde fokusera på. Klassisk manspianing-manöver och dessutom i public service. Snubbe som försöker verka smart genom att kritisera en rörelse som kanske skrämmer honom.Nu är jag sjukt nyfiken på hur Mankkinen och hans solidariska polare hjälper alla dessa kvinnor som västerländska feminister tydligen ignorerar. Read more
