Min kompis Malin tipsade mig om den här absurda intervjun i Radio Vega med bland annat den finländska hockeyligans PR-chef Antti Pärnänen. Pärnänen var inbjuden för att berätta om att man ska försöka locka till sig fler kvinnor till matcherna. Hockeymatcher är nämligen ett ypperligt ställe att “träffa människor och att visa upp sig på” (det är ju sånt damer är intresserade av). Kvinnor ska också kunna tillbringa hela kvällen på plats “utan att behöva känna till alla detaljer om spelet“. Han förstår att spelets “fysiska image” kanske skrämmer bort kvinnorna, men att cheerleaders skulle vara gammaldags håller Pärnänen inte med om. Tvärtom är det inte bara “ögongodis” för männen, i verkligheten är kvinnorna i publiken,enligt Pärnänen, ofta mer intresserade av cheerleaders än av själva spelet. Jag vet inte riktigt vad jag ska börja, så tjock är den här soppan av sexism och fördomar. Bara tanken på att utgå från att kvinnor vill gå på ishockeymatcher för att träffa människor och visa upp sig, inte för att se matchen är så befängd att Pärnänen måste skoja. Att utgå från att de små söta liven inte förstår alla komplicerade regler är också så dumt att klockorna stannar. Det mest fascinerade i den här intervjun är ändå att Antti Pärnänen är PR-chef och inte skådespelare i ett satiriskt tv-program om sexism. Den andra intervjun handlar om herr- och damklubbar. Här intervjuas Johan Hjelt som är ordförande för herrklubben Handelsgillet och Annika Åkerberg som är ordförande för kvinnoorganisationen Oasen. Oasen är ett svenskspråkigt nätverk för kvinnor i huvudstadsregionen. Handelsgillet är en herrklubb som antar medlemmar genom rekommendationer och omröstningar. Hjelt förklarar att kvinnor inte kan bli medlemmar i Handelsgillet eftersom “det alltid varit så“. Att få in damer skulle dessutom “ändra på särprägeln och Handelsgillet skulle tappa det otvungna raka språket herrar emellan”. “Herrar drar sig nämligen till sin hörna och har sin jargong. Herrar kommunicerar på ett lite annorlunda sätt“. Det som är extra intressant här är att Hjelt är så noga med att förklara att män bara kan slappna av och prata otvungen i sällskap av andra män. Nu läser jag kanske in för mycket, men på basen av intervjun verkar det som om en man aldrig kan vara sig själv bland vaginor. Skillnaden mellan herrklubbar och damklubbar är att män traditionellt haft mer makt i samhället och genom att nätverka med andra män stannar rekryteringarna och rekommendationerna inom en sluten grupp. Därför går det inte att jämställa herr- och damklubbar. Att stänga ute kvinnor från vissa sammanhang är klassisk härskarteknik. I vårt påstått jämställda samhälle har alla samma möjligheter att nå maktpositioner, men i praktiken bollas de här positionerna fortfarande mellan vissa utvalda individer. Folk älskar att dela in världen i manligt och kvinnligt. Två poler där det manliga står för vissa egenskaper (rationell, fysisk, rakt på sak) och kvinnliga för andra (känslosam, mjuk och hjälpsam). På 1800-talet trodde man på många håll i Europa att kvinnans hjärna var kopplad med henne livmoder och att det gjorde henne irrationell. Ett starkt argument mot till exempel kvinnlig rösträtt. Jag antar att världen blir mer greppbar om man delar upp den, men i verkligheten finns det mycket större skillnader mellan individer än mellan kön. Jag lägger nu allt mitt hopp på att yngre generationer orkar kämpa emot fördomar och stereotypiska uppfattningar om kvinnor och män. Read more
