Skammen över hästtweeten | Peppe Öhmans blogg

På vår bröllopsdag för några år sedan ordnade Magnus så det stod en vit häst på gården till vår sommarstuga när jag vaknade. Jag blev såklart jätteglad, för jag älskar ju hästar, och en stund senare skrev jag en tweet om bröllopsdagshästen. På landet har vi ganska dålig uppkoppling så jag hade ingen koll på att alla andra samtidigt tweetade om vad som hände på Utöja där terroristen Breivik var mitt inne i att massakrera barn. Jag skämdes så himla mycket över min banala lilla lyckotweet.

I går och i dag har mina sociala medieflöden dominerats av texter och bilder om terroristattacken på Charlie Hebdos redaktion. Det beror inte enbart på att en stor del av mina vänner är journalister och att journalister alltid är speciellt intresserade av vad som händer andra journalister. Jag utgår från att de flesta av våra Facebook och Twitter-sidor ser om inte likadana, så motsvarande ut. Folk är chockade, ledsna och arga. Men bland alla analyser, färska nyheter, profilbildsändringar till Je Suis Charlie finns det en och annan statusuppdatering och tips om blogginlägg som handlar om solsemestrar, chokladprovning, dagens outfit, dagens reafynd, inredning och dagens katter. Kontrasten mellan mördade människor, islamofobi och recept på glutenfri pasta eller 5:2 metoder blir ibland för avgrundsdjup för att jag ska orka.

Men jag inser också att det är precis så världen ser ut. Det sker bestialiska mord, barn svälter, kvinnor misshandlas samtidigt som folk tar selfies på gymmet, fotar sin gravidmage, lagar mat och åker på solsemester. Allt sker samtidig och Facebook serverar rubrikerna i en blandning utan prioriteringsordning (visserligen i en algoritmsordning, men det är en annan sak). Det betyder givetvis inte att allt skulle vara lika viktigt. Människoliv, yttrandefrihet och demokrati är alltid viktigare än glutenfri pasta. Men allt detta existerar ändå jämsides. Jag försöker komma ihåg att folk är mer än vad de visar upp och har kanske mer engagemang på andra ställen än på specifika sociala medier. Ändå skäms jag fortfarande över min hästtweet.