På väg hem från Santa Barbara sa Maggie: Är inte det där Riikka och Matias? och pekade mot en blå Saab som påminde om våra kompisars bil. Jag hängde ut genom fönstret och vinkade tills paret märkte mig och vi tillsammans kunde konstatera att vi inte alls kände varandra. Jag kände en oproportionerligt stor skam. Skammen av att ta miste på bekanta.Funderade på Facebook och hur folk verkligen skriver vad som helst där. De hänger ut sina ex, skryter mer och mindre blygsamt, rapporterar varje rörelse de gör, lämnar in idrottsresultat, är light-rasistiska och helsexistiska. Först rynkade jag på min elitistnäsa, men sen slog det mig att sånt är ju livet utanför Facebook också, och att det kanske är bättre att sociala medier speglar verkligheten än skapar nåt slags utopi. Det slog mig också att det antagligen är ett mänskligt drag att inte inse att det läser långt mycket fler människor än de som kommenterar och likear. Ja, och så är vi hundvakter för några dagar. Spännande för alla inblandade. Hej från Santa Barbara! Read more
