För nåt år sedan frågade jag här på bloggen om ni tycker det är en god idé att ta en hittekatt. Nästan alla sa nej och det gjorde mig lite ängslig. Kände också att jag redan nu plockar upp efter för många personer, att hålla koll på ett djur också kändes inte aktuellt. Sen susade tiden iväg och en dag visade det sig att Majlis är en djurälskare av rang. Nu är vi tillbaka i kattfunderingarna. Jag har ingen erfarenhet av katter, är uppvuxen med hundar, men Maggan har levt i en kattfamilj. Eller i en familj med katter alltså. Han är inte uppvuxen som Mowgli, bland djur. Ni fattar. Han kan katter. I dag promenerade vi förbi organisationen som varje lördag, utanför Whole Foods på vår gata, försöker få folk att adoptera katter och hundar. Djuren är vaccinerade, avmaskade, kastrerade och verkar vara välmående. Och definitivt hemlösa. Majlis var utom sig av lycka. Jag tvekade på grund av stort ansvar att ha ytterligare en levande varelse att ansvara över. Samtidigt tror jag att det är bra för barn att lära sig ta hand om ett husdjur. Och så gillar jag ju också djur. Om, jag ger er ett stort OM, vi nu beslutar oss för att ta en hittekatt blir det antagligen en vuxen sådan. Eller först en vuxen och kanske senare en unge. Äh, jag vet inte. Organisationen vill helst att man tar två katter, men vi är ju alltid hemma så sällskap skulle den i alla fall ha. Ja och så har vi en kompis som är veterinär så det finns lyckligtvis alltid någon att från OM vi nu skulle bli med husdjur. Kan inte ni som är kattmänniskor säga vad ni tycker. Och berätta vad era katter heter! Read more
