Nästan varje morgon vaknar jag upp med två andra personer i den 140 cm breda sängen. Det är minst en, men ibland också två, personer för mycket. Speciellt då den ena är en flipperboll till liten människa och den andra vill att det ska vara minus två i rummet för att han ska sova gott. Dessutom strävar flipperbollen efter att samla ihop allt täcker under sig i en stor hög och gnälla surt om man försöker lirka fram ett litet hörn för att täcka sin snögubbekalla kropp. När man vaknar upp, högra sidan avdomnad eftersom man på grund av utrymmesskäl vilat på bara den ena sidan av kroppen, med lätt rigor mortis, känner man sig pretty fucking far from utvilad. Drömmen är en egen säng, alternativt en KING SIZE. Hur och med vem sover ni bäst?Och PS den här texten om sjuksköterskeknull, åldrande, väninnor och frihet av Märta Tikkanen får inte gå oläst av er. Read more
