I morse åt jag frukost med en polare och kom in på det familjära temat att jobba för mycket. Min väninna (som är superchef, föreläser och deltar i en massa annat vid sidan om jobbet) konstaterade att hon antagligen jobbar för mycket och ibland balanserar på gränsen till utbrändhet för att hennes självbild är sån. Hon är något av en perfektionist som vägrar att slacka. Resten av dagen funderade jag på det där med självbild. Hur vi lätt bygger upp en bild av oss själva som litelite snyggare, smartare, effektivare, framgångsrikare och roligare än vad vi kanske är i verkligheten. Sedan är vi tvungna att leva upp till våra egna förväntningar och kanske till och med andras ifall vi varit noga med att blogga om hur bra vi är. Lägger man dessutom till förebildsförväntan, att vi dessutom ska gå omkring och vara goda förebilder hela tiden, kan det bli så tungt att man knappt orkar andas. Eller är det kanske det bara är jag. Vad vet jag. Hur är er självbild? Nu slog det mig att det kanske ändå är bättre att tro att man är en lite finare version av sig själv än det motsatta. Att gå omkring och tycka att man är dålig måste vara ännu mer knäckande. Synd förresten att jag skrev om självbild här, annars kunde jag kanske säga nåt smart om temat onsdagens diskussion i Radio Vega och låta som om jag just kom på det. Read more
