Jaha, vad har hänt sen sist? Vidde visade en skräckkortfilm för Majlis, “Siren Head”, och Majlis är nu extremt mörkrädd. Vågar inte gå in i ett mörkt rum utan mig (inklusive badrummet). Jag kan verkligen relatera till rädslan. Jag var mörkrädd i ett decennium efter att ha plöjt genom de flesta av Stephen Kings böcker på 1990-talet. Vågar fortfarande inte kolla på skräckfilm på grund av de potentiella mardrömmarna. Kan på en teoretisk nivå fatta den kittlande känslan av se skräck som inte direkt berör mig, men senare kan min hjärna inte skilja på verklighet och saga och det resulterar i mardrömmar och obehag. Kollar ni på skräckisar och hur hanterar ni det? Igår var vi uppe i Topanga och jag red tre hästar. Otroligt skön känsla när kroppen får jobba och hjärnan bara fokusera på en sak en längre tid. Idag hörde Malin av sig och frågade om vi ville göra ett strandhäng. Det ville vi trots att det var ganska blåsigt. Vi såg delfiner och pratade om hästar. Magnus fick nåt slags surfsug och lekte ute i vågorna med en bräda i nästan två timmar. Nu väntar jag på att han ska laga middag åt mig. Imorse kollade vi också på en ny lägenhet. Lite nyare, större och fräschare, men också ganska mycket mer i hyra. Samma område, pool, men inte balkong. Tror vi inte vill ha den. För övrigt har jag lite dåligt samvete över att jag inte lider mer under den här pandemin. Jag är glad över att inte sakna ett jobbsammanhang i form av ett kontor/en redaktion (har inte haft det sedan 2013 och tyckte ärligt talat det var mer jobbigt än tryggt då). Tycker mest det är skönt att få göra min egen grej. Dra till stranden eller stallet när jag vill och låta jobbet anpassa sig efter mina preferenser. OBS fattar att jag är otroligt priviligerad s0m har det så här och för att inga missförstånd ska uppstå vill jag säga att jag verkligen har vett att uppskatta det. Read more
