Jag satt i en Lyft på väg hem efter att ha lämnat in bilen på service när min telefon började plinga till. Det var vänner i Stockholm, NYC och LA som hurrade för att Biden vunnit presidentvalet. Det regnade i LA för första gången sedan mars (det är antagligen det mina barn bäst kommer att komma ihåg från den här dagen), men i samma stund som meddelandena trillade in tittade solen fram. Sedan dess har folk åkt runt i bilar och tutat och tjoat, grannarna har spelar Queens “We are the champions” på repeat, alla har varit så glada (förutom en dam i en MAGA-keps som satt i sin bil och såg mest besviken ut). Nu börjar det mörkna, Biden och Harris ska strax tala och någon smäller fyrverkerier utanför. (ingen av de män jag slagit vad om att Biden kommer att finna har förresten hört av sig). Jag har gråtit så mycket idag. Jag grät när Cissan ringde för att gratulera, när jag tittade på CNN, när jag kollade Tiktok där Georgia blir rött, Harris dansar, Biden pratar om allt han förlorat och att han vill ena landet. Barnen har undrat varför jag är så ledsen och jag har berättat om konceptet lyckotårar. En svensk Trump-suporter kommenterade på mitt insta och kritiserade mig för att jobba för SVT och ändå ta ställning mot Trump. Journalister ska inte göra så, menade hon. Det stämmer att journalister inte ska vara partipolitiska. Jag förklarade ändå så gott jag kunde att journalister i sitt jobb givetvis ska var obundna, men att alla människor kommer med värderingar och erfarenheter. Inte ens journalister är neutrum. Jag tror på transparens snarare än illusionen att journalister inte är människor. Däremot gör journalister såklart sitt jobb på största allvar och rapportera/analysera så rättvist och obundet som möjligt. Journalister ska inte ha en egen agenda. Jag har ansträngt mig för att inte kritisera Trumps politik. Han vann valet 2016 och har rätt till sin policy. Däremot kritiserar jag hans förakt mot demokrati, han spridande av missinformation, hans rasism (shithole countries, Muslim Ban, våldtäktsmän från Mexiko) hans funkofobi, kvinnohat, barn i burar, hans nepotism, den öppna beundran för auktoritära ledare och diktatorer och hans krig mot journalistiken. Utan journalistisk kan inte en demokrati existera. Det är förbluffande att en vuxen människa inte kan se skillnad på granskande journalistisk och personlig kritik. Jag är genuint stolt och glad över att jag fick en vän som aldrig förr röstat att rösta (även om han röstade på Trump). Jag vill att alla ska rösta och hoppas att fler fattar hur viktig just deras röst är när de sett hur tight det är i många delstater. Men att se och behandla Donald Trump som en vanlig presidentkandidat är som att bjuda in en läkare och en vaccinmotståndare till en studio och ge dem lika mycket taltid. Att låtsas som om båda sidorna har lika mycket legitimitet. Det skulle vara direkt farligt. Fy fasiken så fint det vore om de röstat på republikanerna i det här valet skulle uppträda värdigt, lägga sina Trump 2020-flaggor åt sidan och gratulera Biden och Harris. Agera som goda förlorare och hoppas att deras kandidat vinner nästa gång. Tänk om alla de som röstade på Biden kontaktade en Trumpsupporter och sa att hen vet hur det känns att förlora och hitta nåt slags gemensamt intresse. Fatta vilken seger för USA och demokratin det skulle vara. Read more
