Mia sa: Vad roligt med frågestund! Jag har en annan. Jag har ju fått en helt annan bild av Finland sen du började berätta allt här men hur ser du på USA? Du verkar så himla lycklig där men precis som i Finland finns väl en ganska mycket som känns ruttet? Som rasism, segregation, utrikespolitik, jämställdheten – eller bristen därav m.m. Påverkar den dig där också eller märker man inte av det som skandinav? Jag har ju inte bott där så permanent som du men när jag bodde där en sommar märkte jag enorma skillnader i värderingar av andra kulturer mellan mig som skandinav och jänkare. Man var inte intresserad av något utan för USA och hade ingen kunskap om det heller rent generellt och som sagt kvinnosynen var verkligen annorlunda. Nu älskar jag USA och är vad de flesta skulle kalla pro-usa men det var ändå något som störde mig. Skulle vara intressant hur du jämför de två länderna? USA är spännande för folk har ofta så starka känslor kring det. Antingen älskar man det eller så avskyr man det.För nån vecka sedan intervjuade jag Mikko Setälä som är Rovios (alltså Angry Birds) USA VD. Han sa att det här landet är så stort att allt man påstår om det är både sant och falsk. Tyckte att det var en bra beskrivning, här finns verkligen allt. När jag började på USC hösten 2013 brukade jag för säkerhets skull säga att jag kom från Finland, Europe eftersom jag utgick från att ingen hade nån koll på geografin utanför USA:s gränser. Mina föreläsare och kurskamrater tyckte att jag var lite dum i huvudet. Klart att alla visste var Finland låg. Alla där var kritiska till USA:s utrikespolitik, den bristfälliga jämställdheten och rasismen. Jag har alltså mest rört mig bland folk som är högutbildade och intresserade av världen utanför. Min upplevelse skulle antagligen vara helt annorlunda om jag landat i en liten stad i Texas. Det betyder inte att universitetsvärlden är perfekt, jag skrev min thesis om hur sexistiskt sorority- och fraternitykulturen är och på HBL har jag skrivit lite om bristande jämställdhet och att USA är det enda landet i västvärlden som inte har någon som helst betald föräldraledighet. Har också skrivit om det i en kolumn i Marthabladet, men den kommer ut först senare i år. Samtidigt skrivs det otroligt bra feministiska analyser här och amerikanerna är på inga sett omedvetna om problematiken med sexism (lyssnade igår på ett avsnitt av podcasten This American Life som handlade om problematiken med den enorma mängd hot och hat kvinnor som hörs och syns på internet får). Gällande rasismen här så är den mycket tydlig och annorlunda än den i Finland (vi talar förresten ganska ofta om rasism i podcasten). Vissa stadsdelar är helvita och kollar man på fängelserna (som är privata) sitter det mest rasifierade där. USA har förresten fler fler personer i fängelse än Nordkorea. Latinos jobbar som plockare på restauranger och som trädgårdsmästare och white privilege är så tydligt att man kan ta på det. Men samtidigt pratar man också om rasism på ett annat sätt här än hemma, tycker att det är ett öppnare diskussionsklimat här. Ber om ursäkt för att det blev så långt. Read more
