Om jag inte skrev något om den internationella mansdagen, som infaller medan det ännu är den 19 november här i LA, skulle den här bloggen inte känna igen sig själv i spegeln. Så här tycker jag: Det är viktigt med en mansdag. En dag där problem med mansrollen diskuteras. Varför så många fler män än kvinnor är ensamma, våldsamma, begår självmord, förlorar vårdnaden om sina barn och har en generellt kortare livstid. Tiden förändras och det gör också förväntningar vi har på varandra. Ju mer låst en är i sin roll, desto svårare är det att må bra. Jag välkomnar såklart all diskussion om detta och är så innerligt glad över att min vän Juho Pylvänäinen har varit med och grundat en feministisk mansförening Miehet ry. Feminism och jämställdhet är såklart ingen kvinnofråga, tvärtom handlar det till stor del om att slopa trånga könsroller och sprida ansvar och frihet. Feminism är intersektionalitet. Ni som lyssnar på Magnus och Peppes podcast (alla utgår jag från! Om inte, kan ni väl vara vänliga och göra det) hörde min spaning förra veckan om att de flesta mansrörelser (#inteallamansrörelser) hittills enbart existerat som nåt slags motreaktion till feminismen. Utan feminismen som nemesis hade de aldrig funnits. Ingen verkar så engagerad i våldet män utsätts för fram tills en kvinna lyfter upp problemet med mäns våld mot kvinnor. Det största egna initiativet och engagemanget i manliga problem verkar stundvis vara män som inte får sex (med kvinnor). Alltså fram tills idag och Miehet ry i Finland. Tänker att den här nygrundade föreningen är ett fint tecken på att den internationella mansdagen behövs och att det finns massor av män som är genuint intresserade av jämställdhet. Min andra spaning är att när världen är skakig, klimatkrisen hotar, världsekonomin skapar allt djupare klyftor mellan rika och fattiga, populismen växer och upprop som Metoo förändrar världen är en annan del av mansrörelsen benägen att söka upp auktoritära figurer som till exempel Jordan B Peterson. Perosner som har ett enkelt svar på alla frågor. De här männen kan i värsta fall radikaliseras. Eftersom deras världssyn inte sällan baserar sig på dikotomier som kvinnor och män blir det svårt för dem att mjuka upp mansrollen och göra den mindre destruktiv. (Det sagt finns det såklart också bra egenskaper i den traditionella mansrollen). Lägger in två bilder på Magnus. Kan ni fatta att han var livrädd för hästar när ni träffades (det är han visserligen på den här bilden också, Sequoia är lite oberäknelig) och nu vill han att jag lär honom rida så vi kan galoppera ut tillsammans. Tänker att det är en fin egenskap att våga visa sig rädd och ofullständigt. Det gäller alla, inte bara män. Read more
