Det har varit väldigt enkelt att vaccinera sig här i Los Angeles. De första två doserna fick vi redan i april och nu när det gått ungefär ett halvår var det dags för boostern. Och dessutom vaccination för båda barnen. Jag måste erkänna att jag blev lite nervös när ett barn framför oss i kön fick ett utbrott av panik, men femåriga Majlis skötte det galant. Jag är verkligen ingen att ge råd om hur man ska snacka om sprutor med sina barn, men jag kan berätta hur just vi gjorde. Vi pratade om varför det är bra att vaccinera sig och att det är okej att tycka att det är lite läskigt. Majlis fick sedan berätta hur hon skulle trösta ett barn som var rädd för sprutor. Jag vaccinerade mig först så att Majlis fick se hur det gick till och sedan var det hennes tur. Så här enkelt har det verkligen inte alltid varit, men just idag gick det som smort. Det skadade såklart inte precis heller att sjuksköterskan var jättegullig och pedagogisk. I vår närmaste vänskapskrets finns det en person som tror att vaccin är farligt och/eller att friska och relativt unga personer inte behöver vaccinera sig. Ni vet Joe Rogan-style. Vi har haft så många bråk om just detta. Jag har tänkt mycket på vår vänskap och hur jag fortfarande kan tycka så mycket om en person som ideologiskt står så långt från mig. Har ni varit med om motsvarande? Jag försöker se nåt slags lärdom i att jag i alla fall har tillgång till hur en vaccinskeptiker resonerar och hur frustrerad jag än är så tror jag inte att den här personen blir mindre vaccinskeptisk om jag försvinner ur hens vänskapskrets
