Ifall det nu finns någon som ännu inte läst Åsa Beckmans krönika om hur det är dags för kvinnor att frågestrejka kommer en länk till den här. Den handlar i korthet om kvinnors inlärda intresse för män och mäns ointresse för kvinnor. Redan som små lär vi oss att småpojkar är lite viktigare. Senare är tjejerna välkomna hänga vid skejtrampen, fotbollsplanen och träninglokalen medan killarna åker, spelar och musicerar. Ytterst sällan ser man ett gäng killar hänga i manegen för att att kolla på tjejernas hopplektion. Ja, och senare i livet tar kvinnor så ofta det sociala ansvaret genom att hålla konversationen flytande, ställa frågor, bekräfta och skratta åt skämt. Kvinnor som talar lika mycket som män upplevs dominanta och som pratkvarnar. När män pratar 75 procent av tiden och kvinnor 25 procent tycker man att alla talar ungefär lika mycket. Så här skriver Beckman: “Genom att berätta blir ett liv tydligt. Genom att prata om det man varit med om minns man och håller liv i sina minnen. Genom att svara på intresserade frågor sätter man ord på känslor och intryck och tankar så att de inte bara finns i ens egen kropp. Man blir framfrågad. Man berättar in sig i världen.” Om det inte automatiskt kommer några frågor av killen på festen, bordssällskapet eller lunchen. Ta saken i egna händer och säg: “Roligt att du frågade…” och börja berätta. Read more
