Läste ni Hanna Hellquist essä om smuts i helgens DN? Väldigt kul reportage med hönsen som lever inomhus med Hanna när det är för kallt ute. Stöket och smutsen och Hanna själv på en bild i sängen med en cigarett i mungipan. Otroligt bra text för att Hellquist är bra på att ta ut svängarna så två av hjulen ligger nere i diket. En liten cynisk del av mig säger att hon spelar på sin konstnärliga frihet, ingen fungerande människor är så obrydd gentemot smuts i sitt eget hem (hur många gånger kan man återanvända trosor mellan tvätten?) och en annan är glad över att Hellquist lyfter skammen kring smutsen. Hel och ren är ju det sista vi ängsliga medelklassare varit överens om. Instagram får en hjärtattack och dör. Jag får både panik och blir på gott humör av den här texten. Att våga skriva sig igenom skammen som smutsen medför. Att våga trotsa det välproducerade och organiserade. Där vi är vana vid att varje inlägg vi läser ser ska vara det smartaste och snyggaste blir det en skön kontrast. Tänk om pendeln faktiskt håller på att svänga? Att lite smutsigare och hafsigare stories och Clubhouse långsamt tar oss från den perfekta ytan till det mer mänskliga. Jag fattar att allt kan existera samtidigt, men tycker det är intressant och kul att försöka analysera trender på basen av sociala medier och texter. Men ni då, handen på hjärtat, hur renliga är ni? Jag bryr mig inte så mycket om dammråttor och vaknar oftare än vad jag skulle önska i barnkiss, men har svårt för klibbiga ytor och stök. Byter trosor varje dag. Read more
