Jag är den första att erkänna det: Jag är lite för slapp med att acceptera vänförfrågningar på facebook. Min enda tumregel är att vi ska ha minst tio gemensamma bekanta (och en av dem får gärna vara Anne Hietanen) som jag träffat utanför internet. Det här leder ändå till att det finns en hord människor som jag inte har stenkoll på vem de här. Den senaste veckan har vissa av dessa okända vänner brassat på med hel- och halvrasistiska statusuppdateringar och länkar. I söndags gav jag mig nästan in i en rassediskussion, men backade i sista stund. Ångrade det efteråt och beslöt mig för att sakligt med bestämt kommentera nästa gång den här personen länkade rasistiskt. Det tog inte länge innan det dök upp ett “reportage” om hur bortskämda flyktingarna är. Jag skrev ungefär:“Det kan löna sig att kolla upp sina källor innan man delar suspekta artiklar som kan få en att framstå som rasist”Väntade mig motstånd, men personen tog bara bort artikeln från sin sida. Det var världens minsta seger, men kände ändå ruset.Kärlek och vänskap! Read more
