Medan min blogg låg nere hann ni diskutera bröstförstoringar, som vanligt håller jag med Linn. Folk ska få göra vad de vill med sina kroppar vare sig det handlar om att sminka sig, förstora brösten, vara tjocka eller raka sig under armarna. Det är självklart, kvinnors (och mäns) rätt till sina egna kroppar är en av grundpelarna i jämställdhetskampen. När man kritiserar skönhetsingrepp handlar det inte om att lägga skuld på individer, utan om att diskutera varför vi väljer att göra estetiska ingrepp på våra kroppar. Att tro att vi bara en dag kommit på att det är snyggare med runda fasta bröst, renrakade ramhålor och ben (och kön), fransförlängningar, läppstift, höga klackar etc är lite naivt. Varje dag utsätts vi för budskap i media, reklam och andra människor om hur det rådande skönhetsidealet är. Män påverkas såklart också av detta, men inte i lika hög grad som kvinnor (ännu). Poängen är att det praktiskt taget är omöjligt att leva med en helt objektiv inställning till hur kroppen ska se ut för att duga. Ta till exempel kvinnors renrakade armhålor. På 1950-talet i USA ville Gillette sälja fler rakblad och gjorde således en kampanj där kvinnor med hår under armarna var maskulint, ohygieniskt och fult. De passade samtidigt på att hylla renrakade silkeslena ben. Gissa om försäljningen gick upp? Dessutom passade Gillette på att göra rakdon för kvinnor lite dyrare än de för män (de var de visserligen inte ensamma om). Före första världskriget rakade ingen sina armhålor och ben, efter 1964 (då en undersökning gjordes) rakade 98 procent av alla amerikanska kvinnor sig. I dag försvarar folk sina rakade armhålor med att det är deras personliga val och att det är det mest hygieniska (bullshit!) fastän det egentligen bara var Gillette som ville göra en större ekonomisk vinst. Det är klart att man kan vara feminist och raka sig och att alla har rätt att göra vad de vill med sina kroppar, men det är också intressant att veta hur det kommer sig att man vill göra det. Och vem som tjänar pengar på det. Read more
