Jag har faktiskt inte st’f6rts s’e5 mycket av att jag i ‘e5r fr’e5n att ha varit 20-something blir en 30-something. Jag har mest sett det som en m’f6jlighet att fixa den ultimata festen d’e4r folk kommer med presenter och hyllar mej. Jag uppskattar n’e4mligen alla situationer som innefattar presenter och prisande av mej. Dessutom finns det liksom ingenting att g’f6ra f’f6r att inte fylla 30. Ni vet, man kan helt enkelt inte bromsa tiden (f’f6rutsatt att man inte har en tidsmaskin d’e5). Och jag har alltid tyckt att det ‘e4r on’f6digt att oroa sig ‘f6ver saker man ‘e4nd’e5 inte kan p’e5verka. Som gifta par som insisterar p’e5 att kl’e4 sig i matchande tr’e4ningsdr’e4kter. Live with it. Eftersom m’e5nga j’e4mn’e5riga i min omgivning verkar ha lidit av n’e5t slags kris ‘f6ver att fylla 30 har jag d’e5 de klagat ‘f6ver sin h’f6ga ‘e5lder suckat lite ‘f6verl’e4gset och klich’e9konstaterat: “Ja men vad fan, ‘e5ldern har v’e4l ingen betydelse, man ‘e4r precis s’e5 ung/gammal som man k’e4nner sig.” Eller alternativt: “‘c4sch, vissa av oss har ‘e4nd’e5 uppf’f6rt sig som om de vore 54 sedan dagen de fyllde 22.” N’e5ja, ig’e5r uppt’e4ckte jag efter en l’e5ng tid av f’f6rnekelse (“Denial” is my middle name. Det och Marie) att jag sj’e4lv b’f6rjat oroa mej f’f6r min ‘e5lder. “Hur d’e5?” Fr’e5gar ni nu. Jo, genom att jag alltid kollar hur gamla folk som tidningarna skriver om ‘e4r. Och ‘e4nnu v’e4rre: hur gamla folk som har barn ‘e4r. Jag blir alltid l’e4ttad d’e5 jag r’e4knat ut att personer f’e5tt barn som l’e5ngt ‘f6ver trettio. 24-‘e5riga mammor g’f6r mej d’e4remot kallsvettig. Det ‘e4r n’e4mligen s’e5 att min biologiska klocka uppenbarligen d’f6tt. Bebisar v’e4cker ingenting hos mej*. Niente. Nada. Nichts. Zip. Nill. Jag vet att jag i framtiden -om l’e4nge, l’e4nge- vill ha barn, men f’f6r tillf’e4llet k’e4nns det helt enkelt bara konstigt att dela hem med en bebis. Ibland blir jag orolig f’f6r mej sj’e4lv. *D’e4remot tycker jag att hundvalpar ‘e4r v’e4ldigt s’f6ta. Read more
