Ig’e5r n’e5nstans mitt i T’f6l’f6 exploderade bakhjulet p’e5 den gula Jopon. Jag var tvungen att ensam* promenera hem och samtidigt konstatera att min favoritcykelreparat’f6r p’e5 Smedsgatan ‘f6ppnade sin verkstad f’f6rst klockan 11** f’f6ljande dag. Det k’e4ndes problematiskt att f’f6rst promenera till redaktionen p’e5 Mannerheimv’e4gen 18 och sedan hem igen mitt p’e5 dagen bara f’f6r att bes’f6kstiden i cykelverksatden var s’e5 underlig. Som tur ‘e4r jag en kretaiv kvinna. F’f6ljande morgon tog jag s’e5ledes och skrev en liten lapp d’e4r jag bad reparat’f6ren ha f’f6rbarmande ‘f6ver min Jopo***, f’e4ste lappen vid ett ‘e4pple som jag lade i cykelkorgen och tjudrade min cykel vid ing’e5ngen till cykelmannens reparationsk’e4llare. Och det FUNKADE! Vid lunch ringer cykelduden, tackar f’f6r ‘e4pplet och s’e4ger att min cykel ‘e4r f’e4rdig och klar att avhmtas n’e4r som helst. Fatta. *Magnus och jag gr’e4lade n’e4mligen (det var naturligtvis hans fel) och han l’e4mnade mej mol alena mitt p’e5 Runebergsgatan att leda min skadade Jopo hem till Munkholmen.**uppenbarligen vill han inte ha kunder som jobbar p’e5 dagarna.***liksom pretty please with sugar on top. Read more
