Nu är vi hemma igen. Himlen är ganska blå och luften lätt att andas. Vi hade räknat med att skolorna, precis som förra året, skulle vara stängda några dagar på grund av den dåliga luften. Det var de inte så Magnus, Vidar och Majlis startade redan halv sex på morgonen från Palm Springs för att hinna till skolan i Santa Monica. Frida, Majken och jag stannade lite längre, drack morgonkaffe, packade och ytstädade huset. Sedan körde vi tillbaka mot LA. Jag steg av i Burbank för att hjälpa till med alla hästar som evakuerats, men mer om det senare. Om vi backar bandet en dag fanns det några timmar av sol på bakgården vid poolen. Jag bad Magnus att ta några bilder av mig med Prilliga Prinsessboken i handen (Magnus steg inte ens upp från sin solstol). Jag har som sagt skrivit en av berättelserna i boken. Den handlar om en prins som klär sig i klänning. Boken finns på både svenska och finska på Schildts & Söderströms. Jag har själv inte läst hela ännu, men den har otroligt fina illustrationer av Sanna Mander. Sen slängde jag av mig kaftanen och mig själv i bubbelpoolen (resten av pooljäveln var kallare än en isvak). Barnen blev jätteglada först och såklart jättebesvikna när jag steg upp en stund senare. Typiskt ungar att aldrig vara nöjda. Typiskt människan att aldrig vara nöjd, menar jag. Tycker vi ska fokusera med på det: CARPE DIEM! På tal om att uppskatta det en har är det otroligt skönt att komma hem till ett intakt hem och välmående hästar. Trots att bränderna småningom börjar vara under kontroll är det många som inte är i samma lyckliga sits som vi här i Kalifornien. Read more
