Maggie är uppe i Österbotten för att spela in de första avsnitten av Hjärtevänner och jag lajvar ensamstående förälder nere i Helsingfors. Med förkylning i bagaget och äkta make borta blir det inte så mycket tränat. Försökte springa en tur i Stockholm för ett par veckor sedan, men det slutade med dunderförkylning följande dag. I fredags drog jag också ut på en tur och bestraffades med stickig hals och snuva. Jag vet, jag är en mes. Eller, min kropp är svag. Kommer aldrig att hålla för långvarig flykt när zombieapokalypsen börjar.I L.A. sprang jag mellan fyra och sex gånger i veckan. Det är lite knarkigt att träna så passa ofta. När man pausar kickar nåt slags abstinens in. En irriterande känsla av att kroppen vill ha spring, eller snarare endorfiner. När jag sitter här och slevar i mig pasta (glass till efterrätt) med ena handen och bloggar med den andra tänker jag att icke-tränande kanske är en bra övning. Tänker att Anne skulle ge en stor tumme upp. Hon brukar mena att man inte ska hålla på och prestera så mycket hela tiden.Det är inte alltid så lätt att låta bli att leverera. I går presterade jag till exempel nåt slags egen version av rårörda lingon. Det blev sådär. Read more
