Ibland när jag ska blogga känner jag mig så trött på mig själv. Tror att bloggen fyller tjugo i september/ oktober och jag lever verkligen inte ett så spännande liv att det finns material för tjugo år till. Men så kommer en ny dag och jag kan inte hålla mig från att skriva om något jag tänkt på eller något som hänt i vardagen. I våras började vi prenumerera på pappersversionen av Los Angeles Time (handen upp alla som a) prenumererar på en tidning, vilken? och som till och med har pappersversionen). Jag märkte att jag måste lära mig läsa papperstidning på nytt. År av bara skärmar, förutom helg-DN hos svärmor, hade skapat ett visst motstånd mot pappret. Men när jag väl kom igång var det väldigt trevligt. Inte nog med att jag mår bra av att stöda seriös lokaljournalistisk, jag tycker också om att läsa utanför algoritmer. Brukar ta bilder i barnens rum och blir efteråt lite illa till mods över hur kaotiskt det är där. Den stora plastgrejen i bakgrunden är till exempel skyddet som Magnus nya surgbräda kom inlidat i. Majlis bredde ut det på golvet och ville att vi skulle dansa på det så luftbubblorna exploderade. Hon och jag dansade en god stund och efteråt sa hon: "Du är en rolig mamma." Så värt stöket. Försöker påminna mig om det, rolig mamma är viktigare än att omgivningen ser bra ut på bild. Det är långhelg pga av Labor Day och offiviellt sommarens sista dag. Vi surfade några timmar och hängde sedan på stranden med några kompisar. Jag är inget stort fan av konceptet "hänga på stranden", speciellt inte mitt på dagen, men barnen hade det så kul att jag stod ut, insmord i solskyddsfaktor 50 och under ett parasoll. Majlis testade både både att boogie boarda och att surfa på Magnus nya surfbräde. Älskar att alla i familjen är såna vattendjur. Själv önskade jag att jag tagit med en bok
