Min kollega Jannes st’f6rsta skr’e4ck ‘e4r kulturtanter med rufsigt h’e5r och poncho. I morse d’e5 han s’f6mndrucken staplade in p’e5 redaktionen misstog han min silkiga kimonokl’e4nning f’f6r en sydamerikans poncho. Med ett darrande finger och panik i r’f6sten pekade han p’e5 mej och skrek: “PONCHO!” Ja ba:“Lugna sig nu.” Read more
