Jag kan inte komma ihåg när jag senast såg en hel film utan a) somna b) bli distraherad av blogg/Twitter/Rumble/barn c) bli för uttråkad för att se vidare. Det beror antagligen delvis på att jag vant min hjärna vid korta texter och klipp. Det ska vara snabbt och effektivt. (Egentligen är det ett mirakel att jag fortfarande läser böcker). Men jag anar också en motreaktion i allt det här korta* och snabba. Jag uppskattar också en riktigt lång diskussion. Jag behöver inte ens själv dela i den, det går lika bra att lyssna. En pratstund som inte blir avbruten efter tre minuter med en krystad punchline eller ett reklamavbrott. Sommarpratare välkomna! Och hej nya favorit Värvet! *vägrar skriva det vidriga ordet snuttifierade. Read more
