AnnaFreja: Jag vill gärna läsa om hur du upplever skillnaden mellan att studera idag jämfört med hur det var när du studerade förra gången. Jag är främst nyfiken på hur du ser på din egen inlärning samt om dina prioriteringar skiljer sig mycket mellan nu och då. Själv påbörjade jag mina universitetsstudier som 19-åring och avslutade dem nio år senare. Jag har många gånger hunnit tänka på hur mycket vettigare det varit att ta några mellanår och växa till mig litet i stället för att som nybakad och extremt förvirrad student dyka in i universitetsvärlden. Förmodligen hade jag inte heller behövt nio år på mig, utan kanske klarat mig på blott (!) sju om jag inlett studierna två år senare. Om jag hade påbörjat en ny akademisk utbildning som den gamla och kloka kvinna jag är idag hade jag givetvis förmått att se “the big picture” och ta in all kunskap som erbjuds på ett helt annat sätt. Jag är jättenyfiken på hur du tänker kring det här.Jag kan skriva under allt du säger. Mig tog det också alldeles för många år att fixa den där politices magister-examen och under alla åren kände jag enbart att jag ville ha studierna överstökade så jag kunde kvalificera mig för jobb inom utrikesförvaltningen. Nu VILL jag verkligen lära mig och efter att ha jobbat i några år fattar jag vad som är viktigt och hur jag kan tillämpa det i framtida jobb och liv. Och inte bara viktigt, utan så himla intressant.Entusiasmen i vår podcast är med andra ord aldrig fejkad. Jag är genuint fascinerad och intresserad av allt jag pluggar. Det skadar ju inte heller att universitetet jag gå på bjuder på fruktansvärt bra föreläsare. Att studera som vuxen får en stor tumme upp. Fast samtidigt: fy fan vad skönt det ska bli när jag är färdig. Aldrig förr jobbat lika hårt och mycket som under det här året. Read more
