Innan någon ropar: Inte alla män! Vill jag säga att det såklart finns undantag, men enligt min erfarenhet och på basen av vittnesmål på bland annat den här bloggen, är det vanligare att kvinnor är upplockare av strumpor, glas, papper, tomma toarullar, soffkuddar och andra föremål, än män. I just den här heterosexuella kärnfamiljen är mannen bättre på att torka rent i köket, städa badrummet och dammsuga. MEN det är en fysisk omöjlighet för honom att inom en rimlig tid lägga tillbaka grejer han tagit fram. Exempel: 1) Magnus behöver en febertermometer och tar fram hela medicinväskan, tömmer den på grejer, hittar termometern och lämnad badrummet. 2) lagar lunch och plockar fram alla ingredienser, kärl och stekpannor. Punkt 3) äter lunch i soffan stiger sedan upp och lämnar tallrik med uppäten pasta och glas med vatten (okej vin) kvar på soffbordet. Det stör mig verkligen inte till vansinne, det finns liksom värre saker. Men det är lätt irriterande att vara den eviga plockaren. Därför har jag slutat med det. Eller jag putsar upp allting KRING de efterlämnade medicinerna, påsen med veganost och tallrik. Sedan väntar jag likt en National Geographic-fotograf på att någonting ska hända. I början rycker det i fingrarna för att jag så gärna vill se tomma ytor igen, men med lite träning vänjer man sig. Jag ser det som ett slags konstprojekt och pyttelitet feministiskt framsteg. (Oturligt nog läser Maggan den här bloggen och det här inlägget kommer att leda till en diskussion om min oförmåga att skura badrum och kök. Jag är jättedålig på det. Och till Maggies försvar är det han som har stenkoll på Vidars läxor, lunchboxar och skolväska. Han sköter också all kommunikation med skolan och är alltid den som handlar mat. Men PLOCKANDET, det är jag). Read more
