Dessa dagar är jag en folkskygg typ. Maggan får både hämta och lämna för jag står inte ut med att de andra mammorna (och papporna) frågar mig 1) när jag ska föda 2) var jag ska föda 3) om det är en flicka eller pojke 4) om babyn verkligen inte kommit ut ännu 5) beklagar sig över att de bara har pojkleksaker/kläder för annars skulle såklart den här babyn fått ärva dem (men nu skulle ju det stackars barnet bli helt könsförvirrat om de utsattes för ljusblått). Det har gått så långt att mammorna ger Magnus tips på hur jag ska få igång förlossningen, gårdagens tips var “Plocka upp saker från golvet“. Jag har inte ens nått beräknat datum ännu, men ändå verkar det som om skolan är full av mammor som vill berätta exakt hur många veckor de gick över tiden när de var gravida. Kan inte påstå att det gör mig glad och optimistisk. Som ni märker går jag mest omkring och tycker synd om mig själv. Är stingslig som en skadskjuten noshörning. Och tydligen lite paranoid också. För att få tiden att gå jobbar jag mycket, tar långa promenader, lyssnar på ljusböcker (ni vet väl att ni får en månad gratis lyssning på Bookbeat på länken Bookbeat.fi/peppe eller Bookbeat.se/peppe) och kollar på tv-serier. Mina favoriter just nu är Divorce, Better Things och The Good Place. Ser mycket fram emot att börja på Westworld. Jag lovar förresten att inte hemlighålla barnets födsel. Alla som är intresserade kommer att få veta. Hedersord. Read more
