Det bästa med att vara journalist är att få lära sig mer om ämnen en bara nuddat vid tidigare. Jag ska göra ett större reportage om plast och intervjuade Anna Cummins om grundat organisationen 5Gyres som jobbar för att minska plastproduktionen. Bland annat detta lärde jag mig: Jag har slarvigt trott att det finns en plastö i storlek av Texas som flyter omkring i världshaven. Det stämmer ej. Men det finns däremot fem stycken gigantiska kluster av mikroskopiska och större plastbitar som åker omkring i oceanerna. Anna berättade om hur veckorna på segelbåten mitt ute på havet bara gick medan plasthelvetet guppade omkring dem. Enligt henne är det stora problemet inte att få bort plasten hur haven (det mesta kommer att spolas iland förr eller senare och det som inte gör det är så litet att det ändå inte kan skopas upp). Det viktigaste är att stänga av kranen på plastproduktionen, lära folk använda andra material och sluta använda engångsprodukter. Det krävs att både konsumenter förändrar sitt beteende och att lagstiftningen förändras. Jag kände mig lite dum när jag fick aha-upplevelsen kring hur klimatförändringen hänger ihop med plasten. Plast görs ju av fossila bränslen. Så enkelt är det. Anna pratade också om hur mycket plastfiber det finns i kläder och hur vi varje gång vi tvättar våra plagg sköljer ut en massa mikroplast i naturen. Tydligen finns det ett filter man kan installera på tvättmaskinen för att råda bot på detta (och i framtiden borde bara tvättmaskiner med detta filter inbyggt säljas). Annas man seglade från Kalifornien till Hawaii på en flotte byggd av plastflaskor. Det tog honom tre månader och varje dag var han tvungen att limma ihop korkarna på flaskorna för att de inte skulle fyllas med vatten och flotten skulle sjunka. Jag har ju tänkt dra ner på mitt journalistiska arbete, men efter att ha gjort en så här inspirerande och lärorik intervju påmindes jag om vilket privilegium det är att få träffa otroligt kunniga människor och låta dem förklara världen för en. Read more
