Jag ska precis åka ut på vischan med mamma, Vidar och Majlis. Eftersom internet är obefintligt på stugan hade jag tänkt pressa ur mig ett snabbt blogginlägg innan vi drar, men allt jag vill blogga om kräver lite mer omsorg än tjugo minuter. Bland annat följande: Systerskapet och om hur det INTE handlar om att backa alla kvinnor okritiskt. Kvinnor kan också vara rasister, antifeminister, homofober eller annat. Systerskapet är inget frikort som ger en rätt att behandla andra människor hur som helst. Det systerskapet ÄR är att glömma bort uppfattningen om att there can be only one. Att det bara finns plats för en kvinna på scenen, i styrgruppen, i politiken etc. Systerskapet handlar om att se patriarkatet och förstå hur det systematskt nervärderar kvinnor och att själv medvetet motverka detta. Systerskapet är att lyfta och ge plats åt kvinnor. Att inse att jämställdhet handlar om att de som inte är vita medelklassmän får jobba lite extra för att nå samma resultat som snubbarna. Hur man faktiskt inte behöver “ta debatten” och ge plats åt nazister, rasister och kvinnohatare i sina social media-flöden. Att yttrandefriheten också betyder att man kan bli emotsagd och det inte är samma sak som att bli nedtystad. Efter att ta tagit bort den anitfeministiska snubben från mitt Facebook-gäng känns det som om jag kan andas djupare och lugnare. Jag behöver inte honom där för att påminna mig om alla rövhål där ute. Om att män borde läsa mer skönlitteratur. Om hur journalister och krönikörer ska tänka steget längre, inte bara upprepa redan dokumenterade tankar. Fast detta ska Maggan och jag tala om i nästa podd så det behöver jag kanske inte blogga om. Men det får ni ta sen för nu drar jag! Hej då så länge! Read more
