Tack för alla frågor! Så många så bra! Blev mycket inspirerad. Ska svara längre på dem och sätta dem i ett större sammanhang i boken, men här kommer några snabba svar till att börja med:Jag är nyfiken på hur man tänker kring säkerhet där ni bor och om det avviker från det du är van vid.Vi bor i en del av Santa Monica som är väldigt säkert. Barnen kan röra sig fritt på gatorna utan vuxna eftersom det är en så tight community där människorna i grannskapet känner varandra. Väldigt mysigt att leva i en stadsel där folk hälsar och småpratar och håller koll på varandra. Ibland kan jag bli nervös för att folk kör lite för fort på vår gatan, men det är väl mest det. Skulle dock inte sätta mina barn ensamma på tåget från Santa Monica till DTLA.Hur har ni råd att bo i LA? Men även att resa? Samt betala sjukförsäkring och allt annat? Minns ert sommarprat om ekonomisk stress när ni flyttade dit men jag undrar hur det ens är möjligt att bo där nu (kanske det är för privat fråga men från en som gärna skulle bo där också, så i all välmening)?Ja, den ekonomiska stressen var verkligen hemsk i början. Det är svårt att ha råd att bo i LA, men vi jobbar mycket och nuförtiden går våra företag ganska bra och växer dessutom så det har varit lite lugnare puls i slutet av månaden när hyran ska betalas. Vad berättar du om det samhälle du kommer ifrån för dina vänner (de som inte är från Norden) och vilka reaktioner har du fått på din beskrivning? Mer i detalj, t.ex lagstadgad föräldraledighet.De flesta vet att Norden är en plats med generös föräldraledighet, semester och socialskydd och tycker att det verkar vara en fantastisk plats att bo på. Många frågar varför vi valde att flytta till en plats där allt är så mycket svårare och dyrare. Jag brukar hålla med dem om att Norden är en fantastisk plats att bl.a. vara förälder i, men att vi liksom bara hamnade i LA och trivdes. Det var med vibe än kalkylerat beslut (och älskar verkligen mitt liv här)Hade du varit i USA innan du flyttade dit? Var du nyfiken på LA innan du fick stipendiet? Hur är det att se så många personer som inte har någonstans att bo varje dag? Känner man sig hjälplös? När kändes LA som hemma? Vad reagerar dina barn på när de besöker Norden?Jag hade bara varit i NYC, Miami och San Francisco när vi flyttade till LA. Hade absolut ingen längtan till just Los Angeles, tyckte mest det verkade som en ytlig och svår stad. Valde USC (kunde välja mellan Colombia Unversity och Stanford, tror jag) eftersom det verkade vara en varm plats och journalistfakulteten var så bra.Bostadslösheten är inte tydlig precis där vi bor, men en katastrof i Los Angeles. Ett jättestort problem som ingen verkar kunna lösa. Otroligt sorgligt att ett så rikt land inte gör mer för bostadslösa än så.Redan efter några veckor älskade jag LA. Det tog nästan ett år innan jag fattade hur den enorma staden hängde ihop, men jag kände mig genast hemma. Tyckte LA påminde lite om Buenos Aires.Vad mina barn älskar med Norden: Karelska piroger, spenatplättar, åka buss och tunnelbana, glass varje dag och bastu (Majlis, inte Vidar). De tycker det är jobbigt att folk glor utan att säga något och att folk inte säger ursäkta på bussar och tunnelbanor och generellt är ganska dåliga på att kommunicera.Hur är det att leva i USA med utländska namn? Har amerikanerna till exempel svårt att förstå sig på Ö:et i efternamnet? Får ni höra amerikanska förslag till uttal (Vaidar?) och brukar ni då rätta människor och förklara det svenska uttalet? Funderade ni när Majlis föddes på om folk skulle förstå sig på hennes namn? Eller är Kalifornien ändå så mångkulturellt att folk är vana vid att lära sig namn från en massa olika språk och kulturer?Jag brukar säga att Vidar uttalas som vida på spanska och ar på slutet. Det amerikanska r:et är ju mer rullande än det svenska, men men. Majlis brukar jag presentera som Miley Cyrus without the yrus. Det är praktiskt taget omöjligt för amerikaner att skriva Majlis och ser de namnet bara skrivet, inte uttalat, säger de Madjlis. Ohman blir mer OH- MAN! Under första året i LA ringde Magnus för att beställa pizza och när han sa att han heter Magnus Ohman svarade personen i andra ändan That´s a very strong name! och gav oss en ordentlig rabatt.
