Maja och jag har planerat framtiden för Friday Lab och hur vi ska växa och bli bättre. Det är otroligt kul och givande att få jobba med något som handlar om att skapa nya relationer och hållbarhet både i livet och klimatet. Att vi brainstormat och pratat så mycket om personlig utveckling har också gjort mig ganska trött i hjärnan. Det är ju ironiskt eftersom vi snackar så mycket om hur viktigt det är att vila och låta hjärnan sortera. Jag kan inte heller släppa Kauai. Jag är liksom inte färdig med Hawaii. Jag skulle antagligen tröttna på det långsamma ölivet och sakna stan (=LA) efter några månader, men kan inte låta bli att fantisera hur det skulle vara att bo där några månader om året och bara surfa och skriva. Det är spännande med drömmar och målsättningar, ibland vill jag automatiskt saker för att andra också verkar vilja det, t.ex. köpa ett hus och andra gånger vill jag saker som att flytta till en avlägsen plats för att jag befinner mig i ett specifikt känslomässigt läge (= mycket jobb och en telefon som ständigt levererar meddelanden). Människan är ju ett flockdjur och det är helt naturligt att vilja göra som andra gör, då blir det i alla fall lite rätt. Det är mycket mer riskabelt att välja en egen väg, till exempel att aktivt välja bort barn. Folk vill ju gärna att alla gör på samma sätt eftersom varje person som väljer annorlunda öppnar upp ett nytt kartotek av möjligheter och det är jobbigt att välja. Vad försöker jag säga, att det ibland är bra att stanna upp och försöka analysera om man vill saker för att man ville det för tio år sedan och inte haft tid att uppdatera sina drömmar. Eller om man vill saker för att det är normen, eller för att man befinner sig i ett specifikt känslomässigt läge eller för att man verkligen vill det. Det roligaste är ju det sista alternativet. När man får gå på expedition i sitt eget liv. Jag återkommer med hur jag känner inför Hawaii.Tänker ni på sånt här? Och i så fall, finns det någon aktuell dröm som skulle må bra av att formuleras? Kanske i text i kommentarsfältet?
