Hej, nu kastar vi oss in i nyhetsbrevet!En lame duck-president är en president som formellt sitter kvar vid makten men som i praktiken förlorat sin politiska styrka. Det händer vanligtvis efter mellanårsvalet eller när det står klart att presidenten snart ska lämna sitt ämbete. Presidentens förslag tappar kraft eftersom alla vet att hens tid är begränsad. Lojaliteten blir mer selektiv i partiet och folk börjar positionera sig för nästa val.Trump har under många år varit solen i republikansk politik. Allt har kretsat kring honom. Men trycket från vardagen i USA är hårt. Levnadskostnaderna fortsätter öka. Här i LA är ett ständigt återkommande tema hur dyrt boende och maten blivit, samtidigt ägnar presidenten allt mer tid åt konflikter i Iran, Israel, Ukraina och inte minst Venezuela. Det är motsatsen till vad han lovade under presidentkampanjen. Då sa Trump att han skulle avsluta USA:s krig utomlands och rikta all energi mot att göra livet billigare för vanliga amerikaner.Okej, nu kommer opinionsbildaren Tucker Carlson kommer in i bilden. Carlson är den mest inflytelserika konservativa kommentatorn i USA. Många republikanska väljare litar mer på honom än på än på sina egna politiker. När missnöjet med levnadskostnaderna breder ut sig och människor upplever att presidenten lagt mer tid på kriser utomlands än på deras vardag, börjar många söka en ledare som kan sätta ord på irritationen. Carlson fyller den funktionen eftersom han, till skillnad från republikanska politiker, inte behöver ta hänsyn till Vita huset eller har ett val att se fram emot. Han kan bara vara en cool dude med en podcast. Tucker vågar också säga det som många av Trumps väljare tänker men ännu inte formulerat: att presidentens prioriteringar glider bort från America First.För Carlson är det här också ett tillfälle att testa sin egen makt. Han vill antagligen veta om hans publik följer honom även när han antyder att Trump svikit sina löften. Ett tydligt sådant test är att bjuda in hitlervurmaren Nick Fuentes (ni minns kanske honom från tidigare nyhetsbrev). Fuentes har traditionellt varit politiskt besvärlig för den etablerade högern. Han står för en öppet rasistisk variant av högerrörelsen som partiet helst inte velat förknippas med. Några exempel är att Fuentes bland annat har ifrågasatt antalet judar som dödades i Förintelsen, sagt att svarta “hade det bättre under Jim Crow” och beskrivit kvinnor som en form av mäns egendom. För ett par veckor sedan bjöd Tucker Carlson in Fuentes och gav honom två timmar i sin filmade podd. En mycket vänlig och icke-ifrågsättande diskussion må tilläggas.Samtidigt i den amerikanska kongressen: här sker också något som för bara ett år sedan hade varit otänkbart. Några av Trumps mest hängivna anhängare börjar sluta följa honom. Marjorie Taylor Greene är kanske det tydligaste exemplet. MTG kom in i kongressen som Trumps mest lojala försvarare (hon var en hard core Qanon-anhängare), men under hösten bröt hon med presidenten på flera punkter: bombningarna i Iran, stödet till Israel och framför allt hans ovilja att släppa Epstein-filerna. För många i MAGA-rörelsen är Epstein-symboliken mycket viktig, och MTG tyckte att Trump svek väljarna här.När MGT började prata om sveket med Epstein offentligt vände en del av rörelsen sig mot henne. Hoten blev fler och värre, hennes barn nämndes vid namn och Trump kallade henne “förrädare” (Majorie TRAITOR Green, höhö). Kort därefter meddelade MTG att hon lämnar kongressen i januari. MGT är med andra ord ett tecken på en större förskjutning. Om till och med en så lojal supporter släpper taget om Trump är det svårt att hävda att rörelsen fortfarande är helt samlad bakom honom. Och medan jag skriver det här nyhetsbrevet förlorar allt fler republikanska lokalpolitiker sina platser till Demokrater ute i landet.Nu säger jag inte att Trump har förlorat makt, men det som håller på att ske är en form av skifte i bland hans anhängare. Hans popularitet ligger på drygt 40 procent. Det är lågt med tanke på hur nyvald han är. Jämför med Barack Obama (2009) ca 65–70 procent George W. Bush (2001) ca 55 procent Bill Clinton (1993) ca 55 procent. Joe Biden (2021) ca 53–55 procent och Donald Trump (2017) ca 45 procent.Många republikaner börjar nu blicka framåt. Om Demokraterna gör ett starkt mellanårsval 2026 kommer Trumps makt att minska ytterligare. Det är svårt att tänka sig att partiet inte redan nu har profiler som funderar på att själva ställa upp i presidentvalet. Jag skulle inte bli förvånad om någon av dem är MTG, eller varför inte Tucker Carlson (ganska osäker på J.D. Vance).Bli en prenumerant
