Varning: min löpskola baserar sig inte på annan kunskap än idogt löpande i många herrans år. Magnus berättade om ett BBC-program där elitsoldater tränade i öknen. Alla var utrustade med tung packning och plötsligt stupade en av dem. Han orkade inte ta ett steg till. Hans befäl rusade fram och löste situationen genom att tvinga den stupade soldaten stiga upp och bära en av sina kamrater i mål. På någon sjuk vänster klarade soldaten det. Man alltid orkar lite mer än man tror. Det här och vinterkriget samt den stundande zombieinvasionen brukar jag tänka på medan jag är ute och springer. Men jag är också snäll mot mig själv. I början sprang jag korta länkar på bara ett några kilometer och när jag blev jag supertrött promenerade jag en bit. Om det är tortyr kommer man inte att orka många kvällar. Efter tre, fyra länkar blir det roligt och skönt. Eller det är inte skönt varje gång man är ute, men alltid när man kommer hem. Herregud, jag låter som en idiot. Ni fattar vad jag menar. Jag springer snabbare med musik (om ni vill veta exakt vad jag springer till så heter Spotifylistan Päivän biisilista. Antagligen felstavad eftersom det är Magnus som skapar den) än med podcaster. Read more
