Jag följer tydligen ganska sporadiskt den där feministiska marslistan, men bättre lite än ingenting. I dag ska det handla om pengar. Pengar är både privat och allmängiltigt. Jag tycker till exempel att folk kunde tala lite högre om sina löner. Om vi har något att jämföra med är det lättare att förstå var vi själva ligger och kanske vara nöjda, eller förhandla upp, eller fråga chefen varför kollegan med samma uppgifter tjänar mer. Min mamma jobbade på en bank under hela min uppväxt. Hon var noga med att min syster och jag skulle spara pengar och hon köpte aldrig något på kredit. Den som spar hen har. Min pappa har alltid levt lite över sina tillgångar. När jag träffade Magnus hade han som mål att hela kontot måste vara tomt innan nästa lön trillade in. Själv var jag drillad i att alltid ha lite på sparkonto. Fick en lätt panik av Maggies inställning. Eller kanske skräckblandad fascination. Män tjänar än kvinnor eftersom mäns arbete automatiskt värderas högre än kvinnors. Män uppfattas som kompetentare och som bättre chefer. Män tjänar mer än kvinnor också för att kvinnor stannar hemma och sköter det oavlönade hushållsarbetet. Ett sätt att råda bot på detta är en jämställd föräldraledighet och om det inte funkar kan den som tjänar pengar betala in en summa på ett sparkonto och pensionsspara för den som stannar hemma. Att ha egna pengar, alltså motsatsen till att vara ekonomiskt beroende av någon annan, ger en också friheten att bryta upp från en människa man inte vill leva med. Det låter kanske sjukt cyniskt och oromantiskt att ha ett ifall att-konto på banken, men det HAR ju hänt att folk begått skilsmässa, blivit allvarligt sjuka eller dött eller slagits med en. Jag fattar ju att det är sällsynt att ha en årslön på kontot som vara väntar på att man ska flip the bird och dra till Bali för att hitta sig själv, men nån extra tusing kanske. I dag tjänar Maggan och jag ungefär lika mycket. Under perioder har den ena tjänat lite mer än den andra (fast jag upplever alltid att jag jobbar mycket mer). Jag är fortfarande den aningen sparsammare och det stör mig lite eftersom det gör mig till bromsaren (för nån måste faktiskt vara det också) medan Magnus får vara den sköna liraren. Hen som njuter i stunden och som inte snålar. Jag vill gärna vara en skön spenderartyp jag också, men jag vill samtidigt ha en liten buffert (ibland är den obehagligt liten) på kontot. För att till exempel betala ut Maggie när han hamnar i knipa. På tal om snålhet finns det få saker som gör mig mer avtänd än snåla människor. Generositet och snålhet korrelerar sällan med hur mycket pengar en person har. Det är, i min erfarenhet, mer av personlighetsdrag än ekonomisk planering. Jaja, ett ganska råddigt inlägg, men ni fattar ju vad jag menar. Read more
