Fortfarande inget livstecken fr’e5n datorn. Snart b’f6rjar jag bli orolig (l’e4s: v’e4ldigt, v’e4ldigt desperat). MEN det ska trots allt bli en fin p’e5sk. Calle kommer hem fr’e5n London (‘e5h, s’e5 jag saknat v’e5ra fjortisdiskussioner p’e5 Delicato), det ‘e4r v’e5r i luften p’e5 allvar, fyra dagar ledigt, massa bra b’f6cker att l’e4sa, sm’e5systrar att tr’e4ffa och andra fina m’e4nniskor att h’e4nga med. Inleder p’e5skfirandet p’e5 det finaste s’e4ttet av alla -nostalgilunch tillsammans med Minna och Nicke. Sweet. Trots att mitt liv ‘e4r s’e5 bra har jag nu flera morgnar vaknat upp med en konstig k’e4nsla av att jag saknar n’e5gonting, utan att jag riktigt kan s’e4tta fingret p’e5 vad det ‘e4r. Ingmar Bergman sade i en intervju att varje morgon han vaknar ‘e4r han tvungen m’f6ta sina demoner och det ‘e4r v’e4l det jag ocks’e5 h’e5ller p’e5 med. Ingmar och jag. Storhetsvansinnet g’f6r sig p’e5minnt igen… Read more
