En kompis till mig skrev på Facebook hur hon efter åtta år på en myndighet brutits ner och nu skriver “mvh” under mail hon skickar. Jag känner lika stark starkt som hon gentemot “mvh” och får medhåll (eller kanske det är jag som håller med) av Magdalena Ribbing (frid över hennes minne) när hon skriver: “Klarar du att avstå från MVH eller mvh är det bra. MVH ska uttydas Med vänliga hälsningar, eller Med vänlig hälsning. Men orkar man inte skriva ut dessa tre enkla ord kan man lika gärna avstå från dem i förkortat skick. Att skriva en sådan vänlighetsfras i tre bokstäver är meningslöst. Jag brukar säga att det är som att vinka till någon, vilket också är menat som en vänlig gest, men inte bry sig om att lyfta vinkhanden från knähöjd.” Jag är inte heller överförtjust i det utskrivna “med vänlig hälsning“, tycker att det låter lite passivt aggressivt, men jag fattar att folk använder det mer av vana än i undertryckt vrede. I vissa sammanhang är det kanske opassande att skriva “peace out” (typ om man jobbar på Försäkringskassan), men i massor av mail kunde “mvh” bytas ut om “må väl“, “ha det fint“, “allt gott” eller varför inte bara “hälsningar” om man vägrar visa några känslor av välvilja. Kan också lägga till att tummen upp-emojin istället också platsar på min NEJ-lista. Likaså emoji med tungan utsträckt och gråtskratt-typen. Kalla mig neggo. Jag står för det. Er tur, finns det något ni avskyr i kommunikationssammanhang? Read more
