I fredags var jag bjuden på en liten middag hos en vän som nyligen flyttat. Det var så fint och så roligt att få sitta tillsammans med ett litet gäng vänner och bara prata och skratta som om det var 2019. Jag var hemma halv ett och följande dag kändes det som om jag varit på rave tills solen gått upp. Både min kropp och min själ är så ovana vid flera glas champagne och socialt umgänge att de krävde mer vila. Tänk att ens sociala skills är en muskel som förtvinar om man inte använder den. Eftersom Vidar har surflektion varje lördag förmiddag (eller söndag om det är dåliga vågor på lördagen) fick vilan vänta och jag satte mig på stranden med Majlis och Magnus. När vi kom hem sov jag i en timme och sedan drog vi upp till stallet. Jag red två hästar och sen kom Jennie, Zev och barnen och vi tog ut hästarna på trailen. Det var helt vindstilla och solen höll på att gå ner. Jag var lugn och glad i kroppen och kände en sån tacksamhet för att få vara med om allt det här. Jag ska försöka att inte bli för mycket #blessed men fy fasiken så jag har det bra. Fattar verkligen det. Maja och jag försöker hålla fredagarna lediga från jobb och av bara farten blev också lördagen helt befriad från arbete. Därför sitter jag nu och försöker bestämma mig för var jag ska börja. Jag borde skriva en synopsis för en bok jag gör i samarbete med Röda korset, men kommer liksom inte igång med det. Historien börjar ta form i mitt huvud, men så fort jag ska skriva ner den börjar jag jobba med något annat. Nu när jag formulerat detta för er går det kanske bättre. Read more
