Vi har gäster den här veckan och Vidar har fått flytta från sitt rum till vårt. I teorin är det supermysigt att sova med sitt varma, gosiga lilla barn, men i praktiken ser det lilla monstret till att ingen av oss sover i längre etapper än en timme åt gången. Precis som alla andra barn strävar Vidar efter att skapa ett H mellan sina föräldrar i sängen. Ibland förvandlar han H:et till ett N för att kunna skalla den ena föräldern på ett korrekt engelsk fotobollshuligan-sätt. När Maggie tröttnar på det och vänligt skuffar bort honom gör ungjäveln ett T av mig och honom. Jag har för länge sen downshiftat till sömn utan kudde och glider bara längre ner i sängen medan jag håller tummarna för att det ska bli morgon. Det där med att sova med sina barn är grymt överskattat. Read more
