“Du f’e5r sm’e5, fina rynkor p’e5 din n’e4sa d’e5 du skrattar”, sade han. Och jag best’e4mde mej f’f6r at ta det som en komplimang. F’f6r ‘f6vrigt befann sig uppenbarligen alla jag k’e4nner p’e5 Lostaren ig’e5r kv’e4ll. Det ‘f6sregnade in sms fr’e5n olika h’e5ll d’e4r jag uppmanades att ta mej till Annegatan. Allt fr’e5n de traditionella: “Tjena snygging, vi ses naturligtvis senare p’e5 Lost&Found;?”, till f’e5ordiga; “Du. Nu. Lostaren” till den pseudotyska versionen “Kommen Sie bitte. Tanzen! Jaaa!” och den lite str’e4nga: “LOSTAREN!”. P’e5 grund av tekniska orsaker var jag dock tvungen att h’e5lla mej, promenera f’f6rbi k’f6n och ist’e4llet krypa under t’e4cket. Vilket i sj’e4lva verket var ganska sk’f6nt. Read more
