Lunchade p’e5 Maxill (jo, Andy McCoy var naturligtvis ocks’e5 d’e4r) med mina kolleger. Kollega nr 1 har precis blivit dumpad av sin franska pojkv’e4n och k’e4nner sig s’e5 d’e4r allm’e4nt nere, som man nu g’f6r n’e4r alla m’e4n ‘e4r skithuvuden och v’e4rlden ‘e4r full av sorg och on’f6digt lidande. Mitt under den gr’e4ddiga laxsoppan konstaterar kollega nr 2: “Jag vill ju inte str’f6 salt i s’e5ren, men jag m’e5ste bara s’e4ga att det ‘e4r s’e5 UNDERBART att ha en kille. Att ha n’e5gon att skratta ihop med, brottas med p’e5 kv’e4llarna, fixa middag och dricka r’f6dvin och bara planera sin framtid med. Jag ‘e4r S’c5’c5’c5 lycklig!” Kollega nr 1 blir alldeles blek. Kollega nr 3 och jag f’f6rs’f6ker med mycket menande blickar och sm’e4rtsamma smalbenssparkar f’e5 kontakt med kollega nr 2 (h’e4nger ni med?) f’f6r att insinuera att det f’f6r tillf’e4llet inte ‘e4r l’e4ge att diskutera lyckliga k’e4rlekar. Kollega nr 2 -med det d’e5liga omd’f6met- ser enbart f’f6rv’e5nad ut: “Vadd’e5?” Kollega nr 1 med det krossade hj’e4rtat urs’e4ktar sig och f’f6rsvinner in p’e5 toa. *Rid’e5* Read more
