Jag ser mig själv som en ganska orädd person. Jag har liksom byggt upp min identitet på att våga göra saker. Det betyder såklart inte att jag aldrig är rädd, men min självbild gör att jag ändå tvingar mig vidare. Förutom när jag möts av ormar. Rent teoretiskt fattar jag att ormar oftast inte är speciellt farliga. Jag tvingade mig till och med att klappa en på ett vidrigt födelsedagskalas med reptiltema Vidar var inbjuden till för ett par år sedan. Men det hade ingen som helst KBT-effekt, min kropp tycker fortfarande att ormar är otroligt läskiga. Det är liksom någon primitiv skräck som kopplas in när jag ser en orm. Saken blir ju inte bättre av att varmare väder lockar ut skallerormarna. Förra sommaren mötte vi en riktigt stor jävel när vi var ute och red (hästarna brydde sig inte alls). Och förra veckan låg det en stackars ormunge överkörd på vägen. Hu! Finns det något som du tycker är skitobehagligt? Höjder, stängda rum, spindlar, fåglar, gubbar (=SJÄLVBEVARELSEDRIFT) eller något annat? Read more
