I dag gjorde Maja och jag en Instagram live där vi pratade om hur livet till största delen består av vardagar och det därför är viktigt att man fyller dem också med saker man gillar. Jag är en simpel kvinna som blir lycklig om jag får rida och / eller surfa. Man kan mäta mina lyckonivåer på basen av dessa. Maja sa att hon blir lycklig av att det händer många olika saker. Spontana luncher, ett kalldopp i Mälaren, en inbjudan man inte förväntat sig, gäster vid middagsbordet och så vidare. Jag tycker att det var fint beskrivet. Mycket liv i livet, liksom. Vår kurs, det som hela Friday Lab grundar sig på, 30 dagar med Friday Lab, handlar om exakt det. Att identifiera hur man vill leva. Vad man vill lägga till, skala bort, göra mer eller mindre av och testa olika vanor. Typ: vad händer om jag börjar varje morgon i en vecka med en kort promenad, inte sover med telefonen, äter samma middag varje kväll eller något helt annat. Som en lek där man testar olika saker och sen bestämmer sig för om de passar en. Läs mer här. När vi satt och pratade om vad man mår bra av sa jag att läsa böcker och sen började jag automatiskt tala om hur bra det är för ens fokus och hjärnhälsa att läsa böcker. Det är meditativt och personer som läser har mer empati än de som inte gör det. Men mitt i förklarandet slog det mig att mina argument var ett så tydligt tecken på att vi lever i en optimeringskultur. Till och med böcker måste säljas in som en grej som gör oss till lite bättre människor. Allt ska mätas, hur vi sover, hur vi tränar, vad vi äter, i USA pågår tydligen en trend där influencers pratar om det bästa bajset. Det finns något som är motsatsen till livsglädje när varje liten del av en ska mätas och optimeras. Så jag säger: läs böcker för att det är härligt att läsa böcker. Gör mer saker bara för att det gör dig glad, inte för att det gör dig till en bättre människa.
