På Vidars ettårskontroll fick vi en massa broschyrer* och rekommendationer att besöka den öppna förskolan på vår gata eller ännu hellre Familjecentret i Hagnäs. Och det är inte det att jag skulle dissa dylika träffpunkter, men det känns helt enkelt inte livsviktigt att hänga på dem. Tvärtom stressar det mig oerhört att ha ytterligare en programpunkt att pressa in kalendern och ännu mera nytt folk att lära känna. Jag vill helt enkelt inte hänga på öppna förskolan. Och det ger mig dåligt samvete för det känns som om jag borde göra det. *okej, två. Read more
