Magnus hade glömt sitt kreditkort i en av hotellbarerna på Oceans Avenue och vi tog en promenad längs med stranden för att hämta upp det. Medan vi väntade på att hotellpersonalen skulle leta fram kortet småpratade vi lite med typerna i receptionen. Jag frågade om takterrassen var öppen, den var tyvärr stängd, men istället fick vi åka upp till en av sviterna och ställa oss på balkongen med minst lika fin utsikt. På vägen upp i hissen frågade jag receptionisten om han trivdes med sitt jobb och vad han sysslar med utanför arbetstid. Han berättade att han skrev recensioner och material för stand up-shower. Han berättade också om hur vansinnigt rädd han varit de två gången han själv gått upp på scenen och hur hemskt det är när ingen skrattar. Magnus och jag berättade kort vad vi håller på med och sedan skiljdes vi åt med god stämning. Folk säger att amerikaner är ytliga, men de människor vi träffar här motbevisar det gång på gång. Folk är intresserade av varandra och noga med att inkludera alla i samtalet. Jag tycker att det är så fruktansvärt intressant att höra vad andra människor drömmer om och funderar på och jag älskar öppenheten. Jag tror att man mår bra av att vistas bland människor intresserade av varandra. Sedan fläkte jag ut min trötta kropp i parken. Nu äter vi chips bakom nerdragna gardiner. Read more
