På mors dag whatsappade min kompis Johis mig om att James Perse (sjukt roligt om man kan finska och har ett barnsligt sinne för humor eftersom perse betyder röv) hade utförsäljning med priser nedsatta upp till 75 procent i Marina del Ray. Eftersom Maggan klagat på sin dåliga t-shirtsituation använde jag detta som argument för att vi skulle komma iväg. James Perse säljer vanligtvis skjortor för ungefär 200 dollar styck, vill man ha en tröja eller en klänning får man punga ut med närmare 400 dollar och en enkel jacka kan gå för 500. Som ni fattar är det bara rika människor som köper deras kläder. Maggan var lite skeptisk först, men gick med på att prova några t-shirts. När han kom ut ur provrummet lyste det om honom och han ropade: “Peppe, det är som att klä sig i himmelriket!“. Så är det faktiskt. Mjukare och skönare klädesplagg får man leta efter. Allt har också det subtila temat: “Modebloggarmyskväll hemma i soffan”. Själv hade jag plockat på mig några linnen när jag mötte en lång, beige kofta mjukare än kashmir, lenare än en hundvalpsmage. Jag släppte allt jag hade i händerna och det bildades liksom en tunnel mellan mig och plagget. Koftan lyste längst framme i tunnelns ände och jag staplade fram mot den. Magnus var först lite skeptisk när jag visade upp den, men jag visste vad jag ville. Den är två storlekar för stor och inte nödvändigtvis anpassad för Los Angeles-klimatet, men räknar med att juni i Norden inte kommer med några överraskningar. Och så är kvällarna här nere vid kusten ofta kyliga. Faktiskt. Maggie köpte en hög med t-shirts och ett par grå extramjuka mjukisbyxor. Jag nöjde mig med koftan. Älskar den. Vill aldrig ha på mig nåt annat. Vill vara naken i den. Det är koftan och jag nu. Read more
