På en middag för inte så himla länge sedan frågade jag mina vänner om de kände till något par som lever helt jämställt, ingen av oss kunde komma på ett enda. Det är jättejättesvårt att leva heterosexuellt jämställt efter att man har fått barn. Först är man bara två personer, men efter förlossningen dyker det inte bara upp en tredje person i förhållandet, utan massor av andra som har synpunkter och åsikter om hur man ska leva sitt nya liv som förälder. Folk glider fram med biologikortet i högsta hugg (bara mamman duger det första året!), andra med det osynliga patriarkatkortet (pappan måste försörja familjen extramycket nu). Som nybliven förälder är man trött, känslig och full av kärlek, man vill bara att allt ska gå bra och att ens lilla guldklimp ska få den bästa möjliga början i livet. Om alla mammor stannar hemma det första året kan det ju inte vara helt fel? Och när man ändå är hemma kan man lika bra dra fram dammsugaren och fylla diskmaskinen medan den lilla sover. Och så fyller ju svärfar år och man fixar en present åt honom och passar samtidigt på att anmäla ungen till babysim. Orka föra samma gräl om projektledning och vem som har koll på om toapappret är slut, det går ändå fortare och smärtfriare att fixa det själv. Och eftersom mamman ändå tillbringat mest tid med barnet blir det naturligare om hon stannar hemma och vabbar och kanske går ner i deltid så att dagisdagarna inte blir så himla långa.Det som kanske börjar som ett undantagstillstånd förvandlas blixtsnabbt till vardag. När den ena personen i förhållandet tar över att göra vissa saker blir det normen och osynligt för den andra. Det liksom bara sker och när den andra personen är tvungen att göra icke-typiska uppgifter för hen förvandlas uppgiften till en tjänst.Mitt bästa tips är att prata om och utöva jämställdhet redan på den gamla goda tiden när man är barnlös. Tycker att Enligt Ellen skriver väldigt bra om det i det här inlägget. Hon kommer också med en lösning:“Eller förlåt, det finns en lösning. Det är som vaccin, det bygger på att alla måste göra det för att det ska funka: höj kraven från början. Tillåt dig inte att bli kär i nån som inte gör MER i förhållandet än du. Det ska vara ojämställt till din fördel när ni börjar leva ihop, på så sätt finns det en chans att det blir någorlunda jämställt efter att barnen kommit. Ingen tjej ska nånsin bli ihop med en kille som inte levererar på toppnivå gällande ansvar för hem och projektledning och familj. Aldrig. Och jag pratar inte enbart om delad föräldraledighet eller att dammsuga lika ofta utan ALLT. Hela paketet. Från början. Om enbart de som tar fullständigt ansvar har en chans att få ett (heterosexuellt) förhållande kan det finnas en chans. Men tja, det kommer ju inte hända pga förälskelser. Detta skit.!” Read more
