En gång var jag ung och dum och trodde att det fanns större skillnader mellan könen än mellan individer och stoltserade med att jag nästan bara hade killkompisar eftersom “brudar bara skvallrar och snackar skit bakom ryggen om varandra. Det blir alltid så mycket drama med kvinnor“. Sedan blev jag jättegammal och vis och insåg att orsaken till att jag varit så noga med att ha manliga vänner och dessutom berätta för folk om det, var att män generellt värderas högre än kvinnor, och att jag på en undermedveten nivå trodde att den här statusen skulle färga av sig på mig om jag hängde tillräckligt mycket med killarna. Jag har bloggat om det här minst tio gånger förut så långvariga läsare kan gå till kylskåpet och ta sig en öl medan vi andra fortsätter: Det är ingen slump att kvinnor stolt säger att de var pojkflickor som små. Pojkflicka betyder nämligen tuff, initiativrik och modig. Ingen man går omkring och skryter om att han var en flickpojke. I vuxen ålder ska man “man up!” och inte vara en käring. Ni fattar, bara genom språket uppfostras vi att uppfatta traditionellt manliga egenskaper som positiva, medan kvinnliga är negativa. Nu för tiden vet jag att folk är både genuint trevliga och douchbags, oberoende av könsorgan. Jag har riktigt goda vänner med både penis och vagina. Kvinnor är inte illojala ormar och alla män är inte rakt-på-sak-hjältar. Och folk som hävdar motsatsen är borde kanske syna sin egen delaktighet i skitsnacket. Read more
