Ibland känns det tröttsamt att ytterligare en gång förklara varför man pratar om feminism och inte jämställdism. Att feminismen inte handlar om manshat, utan tvärtom är inkluderande. Att det inte kan vara frihet att välja om 94 % av alla pappor i Finland inte tar ut någon föräldraledighet alls. Att hela samhället påverkas av att det styrs av människor med ungefär samma perspektiv och sen såklart dra mantrat om m att alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Men eftersom det tydligen ännu finns folk som inte ser sina egna privilegier och som tycker att “jämställdheten gått för lång” (vilket är absurt, jämställdhet är absolut likt döden, antingen är man jämställd eller så är man inte det) skriver jag ändå. Dessutom lär jag mig, medan jag skriver, hela tiden nya aspakter inom feminismen, som representation, privilegier, strukturer och what not. PS önskan av läsare ska jag försöka komma ihåg att tagga mina feministiska inlägg med feminism. Read more
